Kvävd och otillräcklig – Josefin Lustig
josefinlustig

Josefin Lustig

Annons

Kvävd och otillräcklig

IMG_0982.JPG

Jag känner mig otroligt kvävd just nu. Fast i detta hus! Lucia har jullov, vilket borde innebära att hitta på kul saker med sin familj. Men vi kommer inte ens ut ur huset. Jag vill bara åka iväg. Jag känner mig otillräcklig för mina barn. Vi har det inte kul här just nu. Våra dagar handlar om att vänta på att Mikael kommer hem, om han ens kommer hem den dagen. Vi har ingen att umgås med, allt ligger i mina händer. Jag la ut en bild på instagram och skrev att jag behöver en semester. Då fick jag kommentaren “What a tough life you have”. Många ser säkert så på mitt liv. Men ni har ingen aning egentligen. Jag behöver en semester från den här vardagen som gör mig kvävd. Jag behöver komma härifrån. Det gör mig så arg, för att även om jag försöker prata med de som är nära. Så är det ingen som förstår. Jag vill att mina barn ska ha kul, då mår jag och barnen bra. Vi klättrar på väggarna här hemma. Jag känner mig så sjukt ensam. Jag vet inte varför folk tror att man lever ett glassigt liv som fotbollsfru. Idag är jag otroligt avundsjuk på er som får spendera tid med era familjer och vänner.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
josefinlustig

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Frida A

    Jag ska gå tillbaka till mitt jobb på måndag efter att ha varit hemma med mina barn som är i dina barns ålder. Jag förstår vad du menar. Jag har familj och vänner nära men alla jobbar ju så hela dagarna går åt till att, som du skriver, vänta på att deras pappa kommer hem. Han driver eget företag 6-7mil från vårt hem så utöver att han jobbar mycket har han ca 1h restid enkel väg. Jag sysselsätter mig ju såklart men ibland blir det bara för mycket. Jag har verkligen levt ett liv anpassat till hans liv…

    Men jag funderade på… Ni har inte ekonomi så att du kan flyga över en vän eller familjemedlem då och då?

    (Går inte att ange hemsideadress så att du vet men: http://www.jarnfrun.se)

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Jo absolut skulle vi kunna göra det. Men alla har ju egna liv också med jobb/plugg/barn osv. Hoppas du får en härlig start på jobbet!

  2. Andrea Grünenfelder

    Men GUD vad konstigt… och FANTASTISKT ändå, på ett konstigt sätt…. att du skriver detta. För det är som om jag själv har skrivit detta inlägg.

    För fem år sedan träffade jag min man som då var proffs i skidåkning för schweiziska landslaget. Efter ett distansförhållande fick en av oss ta steget och flytta till den andra. Jag lämnade Stockholm för honom och bor alltså sedan fyra år tillbaka här. Vi har två barn, fantastiskt fint hus, bra med allt…. men resten är precis såsom du beskriver det. Mina barn är i åldrarna 2,5 år samt 4 månader (den andra, nykomlingen heter egentligen Alexis men vi kallar honom “Lexi”, det kändes naturligt med det smeknamnet till ett sådant namn) Jag MÅSTE hitta på saker med mina barn hela tiden annars klättrar den store på väggarna – och även jag själv – men ibland är jag sjukt omotiverad och väntar bara på hans far som ska komma hem och hitta på tusen aktiviteter med honom. Dessutom känner jag mig inte sällan ensam i detta Schweiz, även om jag vet att vi kommer att stanna här. Ni har “åtminstone” Sverige att så småningom kanske återvända till, jag har lämnat hemlandet för gott och får väl hoppas på att vi så småningom inhandlar något (en våning) i Sthlm så att jag kan pendla hem mer och ha något eget där också.

    Nåja, ska inte dra ut på den här historian som jag egentligen kan skriva i en timme nu, utan önskar dig godnatt och TACKAR dig att du delade med dig av hur du känner. Det träffade mig nämligen mitt i prick. Kram!

  3. Caroline

    Men fan, du har ett företag (som också är nystartat med hur mycket jobb som helst, en helt ny värld), en bra blogg, Och TVÅ barn, plus tvätt, laga mat, diska, barn som blir sjuka osv..Det är ju heltidsjobb dygnet runt, och FLERA gånger om! Allt det plus att vara en stöttande fru till en man som spelar fotboll, som antagligen som alla andra idrottsmän/kvinnor känner ångest efter en förlust eller en dålig insats på matcher /träningar, känner press inför landslags uttagningar osv.. Jag hoppas att det vänder snart, och det vet du att det kommer att göra… tusen kramar!

    1. Caroline

      Det jag ville säga är att du är grym! Du får klaga precis hur mycket du vill, jag förstår dig och det lovar jag att många fler gör oxå..

  4. Lina

    Hej! Känner igen din känsla av att vara kvävd. Jag bodde många år i London pga min kille (ex) och kände ofta att jag bara gick å väntade på något annat. Levde inte MITT liv. Var bara där för hans skull. Nu har jag flyttat hem till swe sen tre år tillbaka och har snart avslutat min utbildning på universitet. Det är sjukt tufft när man tappar sig själv mitt i vardagstristessen och klättrar på väggarna för att man har mer att ge, egentligen. Man blir dock sjukt självständig av att bo långt från vänner och familj. All heder åt dig. Kämpa på! 🙂

  5. Ewa

    Förstår dig precis. Är själv gift med en elitidrottsman som nu på ålderns höst slutat idrotta. Jag har själv haft det fulla ansvaret för barnen. Förstår nu när jag blivit äldre vad jag har ställt upp i vått o torrt. På håret att han missade vårt första barn födelse. Har ni inget boende alls i Sverige? Många fotbollsproffs som har hus i Sverige också. Du kunde du åka hem och bo här några veckor med barnen. Träffa nära och kära det piggar upp. Åk nu medan barnen inte börjat skolan sedan blir det mycket svårare. Har du någon mamma du kan ta med dig utomlands några veckor för sol och bad. Det gillar barn. Du måste tänka på hur du mår. Ha det bra ta hand om dig/Ewa

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Vi har en stuga i Umeå. Men det jobbiga är att min familj och vänner bor i Västerås. Där har vi inget boende! Önskar dock att vi hade. Ja jag måste passa på att resa nu innan Lucia börjar skolan efter sommaren. Nej tyvärr är jag inte så nära med min mamma. Hade nog fått åka på semester ensam. Men det funkar det också. Tack för din kommentar!

  6. Malin

    Jag kan tänka mig att du behöver avlastning och omväxling? Vem behöver inte det? Det är lite skrattretande men jag flyttade till min kille för snart ett år sen och den staden ligger inom en timmas bilresa antingen från vänner åt ena hållet eller familj åt det andra. OCH detta tycker jag är en aning jobbigt, ensamt och man kan aldrig va spontan utan det behöver planeras mer så man får ut så mkt av tiden som möjligt. Du har rätt att skriva precis vad du vill, negativt som positivt. Och hello, regnar det typ jämt? Då hade jag blivit superdeppig. MEN, vad gör man inte för kärleken? Såg vad en tjej skrev som hade en handbollsspelande kille som undrade vad du hade förväntat dig. Fine, man kanske inte väntar sig världens roligaste liv. Men vad finns det för alternativ om man älskar en människa? Då är det ju bara till att stanna, bita ihop den mån det går och göra det så bra som det går. Men du kanske hade behövt andas lite? Få chansen att hämta lite ny energi? Sen kan man tycka att dagens kvinnor och mammor ska ha 500 bollar i luften, se bra ut, va framgångsrika för att finnas. Men nja, det tror inte riktigt jag. Gör det som ger dig energi helt enkelt. Energikram på dig.

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Ja det hade vart fint med både och. Men just nu hade jag bara velat göra något kul med min familj när Lucia är ledig. Men det går ju inte. Haha ja, det regnar jämt. Varje dag i princip. Det är så jäkla deppigt alltså, man vill ju inte ens gå utanför dörren! Jag drömmer mig bort till framtiden istället, jag är redo för en förändring i alla fall 🙂 Ja, det är som att man inte får må dåligt. Men det är viktigt att prata om det. Visa att det faktiskt är okej. Ja jag får försöka hitta energin någonstans! Önskar att jag hade lite närmare hem till Sverige eller att det gick bättre flyg då hade jag nog åkte hem ett par dagar. Kram!

  7. Melisa

    Hej,
    Kan förstå din frustration och ensamhet!
    När jag var mammaledig i en stad jag bott i nästan halva livet började jag klättra på väggarna och saknaden vardagen. Jag njöt av varje dag med mim son och försökte träffa vänner när de fick tid men mestadels är man ensam och mammagruppen var ju endast prat om barn och blöjbyten.
    Jag började jobba när vår son var 1 år och jag saknar honom varje dag ich bästa känslan är när mam kommer hem på eftermiddagen och mötas ut av honom.

    Du kanske ska söka jobb? Via jobbet får man kollegor och upptäcker nya saker och vuxna att umgås med?
    Vet inte alls om det skulle ge dig något men det är ett förslag.

    Kramar till dig och hoppas du hittar en bra lösning!

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Hej. Ja nu känns det mest som att jag klättrar på väggarna för att vi har ingenting att göra i denna stad. Det bara regnar och det är lite tråkigt att hitta på saker själv med barnen hela tiden. Att söka jobb känns inte så lägligt, jag har 2 jobb redan. Ett till hade jag nog gått in i väggen med. Hade bara vart kul med en omväxling. Vi har det bra här, men jag börjar bli redo att gå vidare. Men det är ju inte jag som bestämmer direkt 🙂

  8. Jessica

    Usch vad jag tycker synd om dig 🙁 känna sig ensam är fasen inte kul och otillräcklig ännu värre 🙁 om folk kommenterar så kan dom ju inte läst din blogg. Du skriver ju så ärligt om hur livet är! Hoppas att morgondagen känns bättre❤️

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Haha nä, det var ett celtic-fan, så förmodligen har han ingen vidare koll på mitt liv utöver att han kollat min instagram.

  9. En chic mammas bekännelser

    Gud vad jag känner igen mig. Så synd att vi inte bor närmre så kunde man gjort en play date om umgåtts. Hela nov och dec har varit en pina av regn, uttråkade barn och så förkylningar som avlöst varandra. Jag älskar mina barn men jag älskar också att jobba, träffa människor och ha ett socialt liv.

    Skickar en varm kram och att du inte är ensam

    Kramar

  10. Helena

    Hej!

    Jag har aldrig skrivit en kommetar på någons blogg tidigare men då jag känner igen mig så otroligt mycket i det du skriver så vill jag bara att du ska veta att jag vet hur tufft det är. Min man spelar visserligen inte utomlands men vi bor väldigt långt ifrån både vänner och familj (som vi träffar 1 gång om året) och i staden vi bor i nu har vi inte hittat någon nära att umgås med (vilket kan känns märkligt). Har två små barn (lite yngre än dina) och allt jag vill är att de ska må bra och ha kul. Men precis som du skriver så känner man sig otillräcklig… och väldigt ensam. Kämpa på och hoppas det känns bättre snart! Styrkekramar från en som förstår (någorlunda) 🙂

  11. Johan

    Hej Josefin. De låter bekant det du beskriver. Min fru har haft samma känslor som du berättar. Vi har barn som är 3 och 5 år. Min fru kände till slut att hon pallar inte med. Så jag fick henne att gå till läkaren och prata lite. Läkaren berättade att hon har fått utmattningssyndrom. Tycker att du borde prata med någon. Lycka till och ta hand om dig ☺

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Hej! Fint av dig att se när hon mådde dåligt. Jag tror bara att jag är less på tillvaron här i Glasgow. Men det går ju upp och ned så klart. Men just nu finns det inte så mycket för mig här att göra. Tack för din omtanke!

      1. johan

        Aha då förstår jag. Tycker det är bra att du säger hur du mår och hur ni har det..att allt är ingen dans på rosor bara för att din man är elitidrottare däremot tycker jag att du borde åka hem till västerås någon dag och få lite ny energi. ☺

        1. josefinlustig
          josefinlustig

          Nej allt är verkligen ingen dans på rosor jämt. Ja jag kollade på flyg men tyvärr går det inga bra flyg härifrån. Tar en evighet med mellanlandningar!

  12. Nella

    Förstår precis! Har också en dotter som är två veckor yngre än Lexie och har känt mig låst, otillräcklig och otroligt trött senaste halvåret, minst! Klaga på du bara! Jag har också känt att ingen förstår och otroligt ensam så här har du en till som känner precis som du! Semester från vardagen typ jämt! Styrkekram

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Åh ja. Alltså Lexie är UNDERBAR och hon är så rolig. Men den här åldern är galet påfrestande också. Testar gränser HELA tiden. Hehe! Ja, jag känner bara att man får en helt annan energi när man är på semester. Barnen är harmoniska och jag med. Semester jämt tack! Kram

  13. Siri

    Tråkigt att du känner så, känner igen mig i att sakna umgänge och ensamheten. Känner mig sjukt ensam i Glasgow ibland, har haft svårt att hitta bra och nära vänner med samma värderingar osv, kulturen är så annorlunda här men samtidigt älskar jag mycket och trivs oftast. Ett tips om du vill hitta på något kul att göra med barnen så finns ju Braehead med skidbacke (inomhus) man kan åka kälke också, minigolf, gokart, lekland och allt möjligt roligt! Hoppas du känner dig piggare snart! Vädret hjälper verkligen inte just nu men det blir bättre 🙂

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Har du inte fått några vänner via plugget? För visst pluggade du? Ja absolut, vi har vart där ett antal gånger. Men sen så är det inte kul och inte heller lätt när jag är ensam med 2. 2 som vill göra olika saker. Jag hade behövt någon med barn också, hehe. Det hoppas jag hela tiden att det ska komma någon till klubben men nä. Folk flyttar bara och vi är kvar.

      1. Siri

        Jo, träffar mycket folk i skolan men pga av rätt flummig utbildning (music business) så har jag svårt att passa ihop med många som bara pluggar det för att leva på studielån och som inte är motiverade, jag flyttade ju hit pga utbildningen och älskar den men andra på kursen är mindre seriösa och vill mest festa typ jämt vilket inte är helt min grej. Har pojkvän här och vi umgås med hans släkt och vänner men ibland känns det som att man saknar egna nära vänner här även om alla jättetrevliga. Förstår att det måste vara svårt att hitta aktiviteter som passar båda två. Beundrar att du orkar med att ta hand om båda själv! Håller tummarna för dig att Celtic köper/lånar någon nu i januari som har barn som du kan umgås med.

  14. Frida

    Folk är så snabba på att döma. Hoppas du finner ro och hittar någon att umgås med. En av mina stora rädslor när vi ska flytta. Hoppas även vädret blir bättre snart så ni kan komma ut, vädret har samma påverkan på mig. Kramar

  15. Elin

    Hej!
    Jag förstår dig precis. Mitt liv såg ofta ut som ditt, vänta på att min man skulle komma hem från sitt evighetslånga arbete. När “alla andra” hade pappor som kom hem efter sin kontorsarbetstid, och efter fredag var lediga fram till måndag morgon. För att inte tala om varannan helg, flertalet högtider…
    Nu är mina barn lite äldre, och visst, det är inte lika ensamt, men jag har istället huvudansvaret för att ständigt skjutsa dem till träningar och andra aktiviteter, det är alltid jag som är hemma när de är sjuka osv.
    Det gick så långt att jag gick in i väggen för ett par år sedan, och jag är ännu inte tillbaka fullt ut. Efter att det här har hänt kanske jag borde lärt mig, men vadå, ska jag säga nej till mina barns aktiviteter? Ska de få lida för att pappa jobbar och mamma är sjuk? Nej, det jag lärt mig är att säga nej till roliga egensaker, men vad händer då? Jo, jag känner mig ensam och instängd.

    Fortsätt kämpa mot förståelse, försök hitta små lösningar och ha INTE dåligt samvete för att dina barn har tråkigt. De är nöjda om de får vara med dig!
    Kanske finns någon i din närhet som har en liknande situation?
    Kram

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Hej! Det är inte okej att det ska gå så långt att man går in i väggen. Du får be om lite hjälp från nära och kära! Det är jag dåligt på. Även om det inte finns så många att be om hjälp då de inte bor här. Egentid och göra saker för sig själv är också otroligt viktigt! Hoppas du blir helt återställd snart. Bra jobbat och du är uppenbarligen en fantastisk mamma! Kramar

  16. Lina

    Förstår dig helt och hållet. När jag varit mammaledig så känner jag mig instängd trots att jag har min familj och vänner i samma stad. Man blir besviken på sig själv att man inte är den mamman som gör en massa roliga saker och bakar trolldeg åt barnen. Men det är svårt att hinna med allt och orka med allt.
    Skit i alla taskiga kommentarer, vissa människor vill bara göra en ledsen. Hoppas du mår bättre snart!!

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Ja, jag är bara så less på att vara ensam just här. Jag är redo för något nytt. Det ger mig inget här längre. Har inte så många vänner kvar, nackdelen med livet som vi lever. Folk lämnar men vi stannar kvar.. Då blir det lätt att man blir lite ensam. Sen så har jag vänner men alla har olika liv här. Jag är den enda med barn. Alla har inte tid att ses osv. Men men, det blir bättre 🙂 Kram!

  17. Frida

    Jag förstår om du blir arg och provocerad av min kommentar nu men jag hoppas du förstår min fråga. Jag har läst din blogg sedan du flyttade till Trondheim och alltid tyckt mycket om den men på sista tiden har den varit så dyster och du “klagar” väldigt mycket (jag förstår helt och hållet- är själv en rastlös person) men jag kan inte låta bli att undra vad du egentligen hade föreställt dig? Jag lever tillsammans med en man som är handbollsspelare på elitnivå, vi har nyligen flyttat från Sverige för att “han jobbar utomlands” men för mig har det alltid varit sjävklart att jag ska ha något att göra, inte bara “gå hemma”. Jag hade dött av tristess. Men när ni så tidigt väljer att skaffa barn (vilket jag inte kan eller har någon åsikt om) vad hade du då förväntat dig? Det är klart att det är lite tid med M och att det är du som har ansvar för barnen.. Då finns det inte någon tid över för dig att exv. jobba. Men det måste du väl ändå varit införstådd med? Eller tänker jag helt fel? Vi har varit tillsammans i sju år och skulle absolut kunna skaffa barn nu men jag är inte redo just eftersom jag inte vill ha fullt ansvar för barn/hund/hus och bara vänta på min pojkvän att komma hem. Nu blev det väldigt långt inlägg men jag har som sagt funderat på det ett tag. Vill du inte svara så förstår jag. All pepp till dig! Och när jag ändå skriver, du har en fantastisk fin familj. Kram!

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Förmodligen så klagar jag en del nu för att jag har kommit till en punkt där jag är otroligt trött på att bo här, där jag knappt har några vänner kvar (flyttar pga detta liv), går inte att gå ut ur huset då det öser ned varenda dag. Det här handlar inte om att jag har barn och att jag tycker att det är jobbigt. Just nu handlar det om att jag inte trivs med var vi bor. Ingen tid över för mig att tex jobba? Jag har två jobb, mitt eget företag med kläder och bloggen. Så jag lyckas jobba och ha barn samtidigt. Som sagt, jag är inte missnöjd med att jag har barn. Du har nog tolkat det fel.

      1. Frida

        Okej, i så fall har jag tolkat det fel. Jag har nämligen fått känslan av att det är “livet i sig” du varit trött på mer än livet i Glasgow. Och då förstår jag verkligen dig! Jag tycker du är supermodig som flyttar med M det ska du ha all cred för. Då håller jag också alla tummar för att hans nästa klubb blir en plats där det är mer sol och vänner till dig Återigen, en stor kram till dig!

        1. josefinlustig
          josefinlustig

          Nej livet i sig har jag ingenting emot, jag vet att jag kommer sakna det senare. Det är mest att jag känner mig rätt klar här i Glasgow. Jag vill kunna leka i lekparken med barnen, eller gå ut med hunden utan att det blir ett projekt när man är ensam. Vädret har satt sina spår och nu är jag less på regn. Hoppas på bättre livskvalité nästa flytt, haha 🙂 Kram!

  18. Stina

    Jag älskar din blogg just för att du är du! <3
    Att vara fotbollsfru innebär ju att du gör det möjligt för M att spela fotboll och ha en familj, du gör en fantastisk och otrolig insats! Du ska inte känna dig kvävd och otillräcklig! Sen förstår jag helt och fullt att du ibland kukar ur (ursäkta uttrycket 😉 på hela situationen! Det är bara mänskligt! Men tänk i stället på hur stark, modig och självständig du är! På toppen av det så har du en blogg där du ger oss inblick i vardagen och en klädbutik!
    Ge dig själv cred tjejen, du är grym!
    Och låt inga surpuppor trycka ner dig.
    Kramar Stina

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Men tack! Älskar din kommentar. Gjorde mig glad! Ja, haha. Jag kukar ur på den här situationen allt mer nu för tiden. Kram!

  19. Viktoria

    Jag kan förstå till en viss del hur du känner, jag har för ett tag sedan flyttat från min hemstad till en annan och har bara min pojkvän och nu är han borta i en månad, vilket är jätte ensamt!
    Men jag tycker du gör det jättebra och är jättestark 🙂
    Kram

  20. Elin

    Åh, jag såg den kommentaren och ville svara argt på instagram. Men visste inte om det kanske var någon du kände eller vad som helst. Den kan inte ha barn i alla fall! Självklart fattar jag inte helt 100 hur du har det. MEN, på sätt och vis, och jag kan verkligen sätta mig in i situationen. Det är verkligen jobbigt att ha barn ibland, känna att man behöver hitta på saker dagligen för att känna sig som en bra mamma. Nu när jag är höggravid kommer jag inte heller iväg med Cleo ofta och timmarna går såååå långsamt tills sambon ska komma hem. Jag är trött, tråkig och uppfyller inte alls Cleos förväntningar just nu. Tycker du är grym som vågar skriva att det inte är en dans på rosor jämt. Kan bara tänka mig hur ska ska bli att komma utanför dörren med 2 barn när jag ibland tycker det är jobbigt med 1…… Förhoppningsvis vänder det snart och du får ny energi. På något sätt löser det sig! Massa kramar ♡

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Jag tar egentligen inte åt mig speciellt mycket av en sån kommentar. Men jag vet att tyvärr är det fler som tänker så. Inte bara han som skrev! Jag känner bara att det är jobbigt just här. Jag är less på att bo här för just nu känner jag att jag verkligen bara bor här för Mickes skull, hade flyttat igår om jag fick. Det ger mig ingenting längre. Inte så många vänner kvar och det går knappt att leka i en lekpark för att det bara regnar. Lycka till när det är dags för bebis att komma! Så mysigt. Kramar!

  21. Sara E

    Åh kram på dig! Låter inte alls nå kul.. jag har en 1.5 åring här hemma och jag är så glad och tacksam att jag har mina föräldrar nära för avlastning och flera kompisar som är mammalediga samtidigt.. annars hade jag också känt mig så ensam och kvävd..

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Ja jag längtar bara hem till familj och vänner, speciellt såhär i juletider och alla är ledig och umgås. Så avis! Vill att mina barn ska få leka med sina kusiner. Som jag vet att de älskar mer än allt. Hatar att inte bo nära!

  22. Sandra

    Det är tråkigt när folk inte förstår ert verkliga liv. För fotbollsspelare är det ju inte heller en dans på rosor att vara ifrån sina familjer så mycket.
    Men du är en stark kvinna och tycker du ska fortsätta att visa att det inte är någon saga hela tiden. Skickar över lite kramar till dig från Sverige ❤️ Själv pluggar jag inför tenta och det är inte det minsta glammigt 😉 Kram

    1. josefinlustig
      josefinlustig

      Ja, jag känner mig bara som att ingen förstår mig. Ibland inte ens jag själv.. Tack! Lycka till på tentan! Skönt när den är klar sen. Kram

Annons